Temperaturen ökar i Cannes

Runar Enberg rapporterar från filmfestivalen i CannesRunar Enberg i Cannes

(VK, Cannes 14 maj 1991)

När den 44:e filmfestivalen i Cannes närmar sig mittpunkten har temperaturen både i i luften och i filmutbudet höjts. "Il Portaborse" av italienaren Daniele Luchetti är en film som koncentrerar sig på en rapp dialog och situationskomik framför stor miljö, scenografi eller häftiga kamerarörelser.
Filmen är nominerad till hela nio italienska Oscar (David of Donatello) i juni. En lärare i litteratur, med författarambitioner, blir plötsligt kallad som talskrivare för en korrumperad minister i regeringen. Luchetti driver med hela de italienska politiska livet och gör det på ett myckket roligt sätt. Agnes Varda har i "Jacquot de Nantetes" gjort en hyllningsfilm över sin i höstas bortgångne man filmregissören och målaren Jacques Demy. Med en blandning av svart-vitt och färg berättar Varda om den unge Jacques och hans väg till filmen.
Mycket fint skådespel och regin bär en varsam och känslig hand som för filmen till ett vackert porträtt av en människa och filmmakare.
Det nordiska bidraget i tävlingen om Guldpalmen är Lars von Triers "Europa".
Åtskillig möda har lagts på tekniken i filmen, som är en dansk-fransk-tysk-svensk samproduktion. I den ledande rollerna finns Jean-Marc Barr (Det stora blå), Barbara Sukowa, Ernst-Hugo Järegård och Eddie Constantine. Dramat handlar om en ung amerikan med tyskt påbrå som kommer till Tyskland strax efter andra världskriget. Han konfronteras med fortfarande aktiva nazister och blir engagerad som informatör till amerikanerna.
Det är en Kafka-liknande film von Trier gjort filmad främst i svart-vitt men färgsegment stoppas in i vissa scener. Tekniken tar nästan alla uppmärksamhet från den snåriga berättelsen. Några sekvenser är dock strålande men som helhet ett ambitiöst misslyckande.
"Hors la vie" av fransmannen Maroun Bagdadi utspelar sig i krigets Bagdad. En fransk frilansfotograf, Patrick Perrault, arbetar mitt i stridernas centrum. Han blir tagen som gisslan av en grupp libaneser.
’Filmen följer Perraults tid i fångenskap och skildra han förödmjukelser men också de libanesiska människorna som håller honom fången. I vissa stunder är "Hors la vie" en stor film men Bagdadi når inte riktigt det, i detta fall så viktiga, psykologiska djupet. Den 81-åriga Akira Kurosawa, som nog får anses som världens störste filmregissör som fortfarande är verksam, här med sin senast film "Rhapsody in August". Den visas utom tävlan och är den först film av Kurosawa som är helt Japan-finansierad sedan "Dodes Ka-den" 1970.
Någon klassisk Kuroswa-film med stora miljöer och många statister är "Rhaposdy in August" inte, utan ett tätt, nästan stillastående, drama som har sin stora fokusering på dialogen. Filmen handlar om fyra barn som är hos sin farmor på sommarlovet. Huset ligger strax utanför Nagasaki och farmoderns man dog när atombomben briserade där 1945. Farmodern berättar en rad historier för barnen som sakta dras in i hennes långa liv och händelserna under kriget. Filmen är i mycket en anmärkning över atombomben och kriget, men också en reflektion över den glömda japanska kulturen.
Kurosawa berättade efter visningen att han blev överraskad när han först såg filmen i sin helhet.
"Jag ville egentligen berätta en historia om barnen och deras relation till farmodern och hennes liv. I stället har ett budskap om atombomben blivit det tongivande i filmen."
Jag stötte på ett gäng ryska kosacker som stod och sjöng sånger från steppen till toner från flöjt och trumma. Mycket vackert. Ryssarna har alltid varit förvånansvärt dåliga på att marknadsöra sina, många gånger stora filmer. Den sovjetiska filmmogulen Isamil Tagi-Zaba är här i Cannes för att slå på stora truman. Han har med sig 300 distributörer, utställare och kosacker. Tagi-Zaba utlovar 60 hästar med kosackryttare längs croiesteten för att gära reklam till filmen "Ivan den Förskräcklige". Han har också med sig 1.000 flaskor rysk vodka och lådvis med rysk kaviar. Över 2.000 inbjudningar till hans party har gått ut som också inkluderar ryska sångare, dansare och musiker. Isamil Tagi-Zaba är en miljonär från Azerbajdzjan som anklagas för att försöka döda den ryska filmen med inköp av västerländsk B-film.
Annars är det tunt med skandalerna så här långt i Cannes. Varken Gerard Departieu eller Nick Nolte verkar vara här och föra sin berömda sjöslag. Nej, det är bara ett stilla strosande av herrar i smoking med flugor och distingerade damer på croisetten. Samtidigt ligger det någonting i luften och många väntar på att en bomb skall brisera. Möjligen blir det Madonna som står för den stora smällen när hennes film visas i morgon. Madonnas party blir något i hästväg säger alla förhandstips och Madonnas filmbolag gör allt för att trissa upp stämningen inför "In bed with Madonna".
Något säger mig att "filmsängen" är lite för skön och att det hela slutar med en snarkning. De skandinaviska länderna har som vanligt gått samman i sin ansträngning att marknadsföra skandinavisk film. Intresset inför Bille August och Ingmar Bergmans "Den goda viljan" är stor. TV -serien och filmen som har en budget på 67 miljoner svenska kronor, det dyraste vi någonsin producerat, är en samproduktion där förutom de nordiska statliga TV-bolagen engelska Channel 4 och Film Four International, italienska RAI2 är finansiärer.
Samel Goldwyn Co. är intresserade av att lansera filmer i USA. Eftersom filmproduktion blir dyrare och dyrare är just samproduktioner det som blir allt vanligare. Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island har därför gått samman i den Nordiska filmfonden.
Filmerna som produceras genom fonden skall samtidigt få sin distribution i alla nordiska länder, vilket är unikt och de kommer att presenteras för världen i ett sammansatt paket i Cannes 1992. Titlarna i paketet är "Pojkarna från St. Petri" av Sören Kragh-Jacobsen, "Källan" av Pekka Lehto, "På jorden och i himlen" av Kristin Johannesdottir, "Isfronten" av Leidulv Risan och så svenska "Söndagsbarn" av Daniel Bergman. Pappa Ingmar har skrivit manuset och i rollerna finns Thommy Berggren, Lena Endre och Börje Ahlstedt.
Walt Disneys bolag arbetar hårt för att lansra sig i Europa. För att par år sedan erbjöd bolaget Cannes-festivalen en film men blev nekade. I fjol ställe Disney till med karneval längs croisetten inför "Den lilla sjöjungfrun" och nu vill man lansera "Skönheten och odjuret" inför nästa års tävling. Disney startar ju sin stora park utanför Paris nästa år och filmen skall tjäna som ett led i parkens marknadsföring. Källor hos Disney säger att om "Skönheten och odjuret" får tävla i Cannes nästa år skall vi ställa till med en show på croisetten som ingen europé någonsin sett eller trott existerat.
Jag undrar om man inte måste återvända nästa år i alla fall? Apropå amerikaner. Ibland kan man undra på hur amerikanerna ser på oss svenskar. Saxar följande ur dialogen i USA-filmen "The Linguini Incident" med Rosanna Arquette och David Bowie. -En måltid utan paj är som en måltid utan se." Gammal svenskt ordspråk.

RUNAR ENBERG

(Artikeln har tidigare varit publicerad i Västerbottens Kuriren 14 maj 1991)

ORD
HOME



http://www.naud.se/ senast uppdaterad 2000-04-17
© Naud production AB. Box 487, 901 09 Umeå

Tel/fax: 090-18 22 20.
E-post:
info@naud.se