BOOGALOO ROAD
- eller finns det espresso i Harads?

en film av

Runar Enberg
och
Marianne Söderberg

ENGLISH

En sammanfattning.

En film om skapande, om kärleken till musiken och människor. Filmen om den amerikanske trumpetaren och jazzmusikern Tim Hagans rör sig vid sidan om de stora glamorösa scenerna , men i musikens och skapandets mitt. Vi möter en galen amerikan vid polcirkeln, svårmodiga dragspelare, vinterbadande damer och får följa med på hisnande resor i fantastiska landskap på jakt efter espresso.
Steget från New York till det lilla norrbottniska samhället Harads kan tyckas långt. Men Tim Hagans rör sig naturligt i två världar - förflyttar sig vant mellan världsmetropolens mytomspunna jazzklubbar till bygdegårdar och Folkets Hus i Norrbotten. Musikens själ är densamma här som där, säger han som två år i rad nominerats till en prestigefylld Grammy i jazzens hemland USA.
Runar Enberg och Marianne Söderberg har följt Tim Hagans i New York - där han plöjer nya musikaliska fåror med drum 'n' bass-baserad improviserad musik och ger ut sina plattor på det ansedda märket Blue Note Records - och i Norrbotten där han som ledare för världens nordligaste professionella storband Norrbotten Big Band är nyskapande inom en storbandstradition i vilken han själv en gång fick sin musikaliska skolning av legender som Stan Kenton, Woody Herman, Mel Lewis och Gil Evans.
Filmen om Tim Hagans är en personlig berättelse om annorlunda färdvägar och oväntade möten, kryddad med många intressanta tankegångar om den improviserade musikens väsen och om skillnader mellan ett land där kulturlivet fortfarande är skattefinansierat och ett land där kulturen får överleva helt på egna villkor.
Sammanfattning: "Boogaloo Road" (arbetsnamn) är en porträttdokumentär på musikern, kompositören och orkesterledaren Tim Hagans. Hagans rör sig mellan två världar; New York och Norrbotten. Denna trumpetare har spelat, och spelar, med många av de stora musikerna. Han har givit ut tre CD-skivor och nominerats två år i rad till det prestigefyllda priset Grammy. I filmen får vi följa Hagans i privatlivet utanför New York, på klubbar  i New York, i studios och så i Norrbotten där han är orkesterledare för Norrbotten Big Band. Kontrasterna kommer att vara stora. Från det hektiska gatu- och klubblivet i New York till Pajala en kall vinterdag.

Inspelningsformat: Digital Beta/DV-Cam, 16:9, stereo
Speltid: 57 min.
Produktionsperiod: Januari 2001-Oktober 2001
Produktion: Moviemakers Nord AB i samarbete med Sveriges Television och Filmpool Nord AB.
Producent: Göran Lindström
Biträdande Producent: Runar Enberg
Foto/Klipp: Runar Enberg
Research/Intervjuer: Marianne Söderberg
Ljud, inspelning: Börje Eriksson
Ljudbearbetning och Mix: Greger Fitinghoff
On-Line: Jari Tarvainen
Elektronisk ljussättning: Anders Eklund
Med:Tim Hagans, Bob Belden, Rebecca LaRue, Scott Kinsey, Dave Dyson, Billy Kilson, Zach Danziger, DJ Kingsize, Dan Johansson,  Norrbotten Big Band, Hans Lennart Bruun, Bruce Lundwall m.fl.

LÄS HELA KREDIT HÄR!

MER BILDER HÄR!

Läs mer om de medverkande genom nedanstående länkar.
TIM HAGANS
BOB BELDEN
HAGANS/BELDEN
BILLY KILSON   Länk 1     Länk 2    
SCOTT KINSEY    Länk 1     Länk 2
ZACH DANZIGER   Länk 1    Länkt 2    Länk 3
NORRBOTTEN BIG BAND
ÖRJAN FAHLSTRÖM
BLUE NOTE RECORDS
JOE LOVANO
DAN JOHANSSON
BILL MILKOWSKI

Synopsis

Vinter i Pajala. Det lilla dagsljuset sänker sig. Det är rött på himmelen,det är kallt, det är nästan öde. Så börjar det röra sig. Människor på sparkar och i bilar kommer till Folkets Hus. Snart startar en konsert. Sirener ljuder. Gata i New York. Vi kommer in på en jazzklubb.
Från New York till Pajala via ett norrbottniskt storband. Så skulle man kanske i korthet kunna beskriva den amerikanske trumpetaren och jazzmusikern Tim Hagans vägar.
I en tid när handelsministern talar sig varm för betydelsen av svensk musikexport rör sig Tim Hagans motsatta vägen. Från hemmet i en förstad till New York reser han och lämnar fru och sina "tre blommor" Iris, Lily och Jasmine bakom sig för att 13 timmar senare stiga in genom dörren på Norrbottensmusiken i Luleå där han arbetar några månader varje år som konstnärlig ledare för Norrbotten Big Band.
I New York spelar han på mytomspunna jazzklubbar och ger ut sina plattor på det ansedda märket Blue Note. I Norrbotten spelar han i bygdegårdar och på Folkets hus. Musiken låter lika där som här, säger han som enligt jazztidningen Down Beat rankas tvåa på en lista över världens bästa trumpetare. Visserligen i kategorin "de som skulle förtjäna större uppmärksamhet", men i alla fall. I Norrbotten har han träffat många musikaliska själsfränder, både inom jazzen och folkmusiken.
Kontrasten mellan storstadens amerikanska jazzmiljö och Norrbottens landsbygd är naturligtvis intressant i sig, inte minst bildmässigt. Men dessutom har Tim Hagans, som talar en utmärkt svenska efter några år i Malmö, mycket att säga om jämförelserna mellan svensk och amerikansk kulturpolitik, om nordliga dialekter och rytmer och om lyckan i att få spela sin egen musik.
En film om Tim Hagans skulle naturligtvis spegla dessa kontraster vinklat från ett helt annat håll än det vi är vana med. Detta är nämligen någonting helt eljest och många begrepp ställs på huvudet.
Filmen om Tim Hagans skildrar ett musikerliv med rika kontraster. Det är en berättelse om annorlunda färdvägar och oväntade möten, kryddad med många intressanta tankegångar om den improviserade musikens väsen och om skillnaderna mellan ett land där kulturlivet fortfarande är skattefinansierat jämfört med ett land där kulturen får överleva helt på egna villkor.
Vi får följa Tim Hagans i New York där han spelar på klassiska jazzklubbar. Vi möter honom i skivstudion och på pendeltåget och på flyget till Sverige. I Sverige reser vi med på turné i Norrbotten, följer honom under repetetioner och undersöker om jazzen verkligen hör hemma i norr.
Bland annat berättade han hur han och trumpetaren Dan Johansson brukar åka rollerblades på de vidsträckta nordliga vägarna när de är på turné. Med rollerblades på fötterna har de plockat både hjortron och lingon och hemma i New York drömmer han om bussen som färdas där ensam på vägen endast i sällskap med renar.

Om Tim Hagans

Uppvuxen med rocken och popen på 60-talet debuterade Tim Hagans redan som 19-åring i Stan Kentons berömda storband. I tre år turnerade han enligt klassisk storbandstradition 50 veckor varje år, kors och tvärs genom USA, med ett av de sista heltidsturnerande storbanden.
Efter en kort sejour i Woody Hermans band flyttade han i slutet av 70-talet till Malmö. Där, med närheten till Europas jazzscener, kom han att bo i fem år. Sedan återvände han till USA där han varvade klubbspelningar och orkesterengagemang under ledning av kända profiler som Gil Evans, Bob Mintzer och Mel Lewis, med undervisning, studioinspelningar och rena partyspelningar.
Tim Hagans har agerat "sideman" på många skivor och dessutom givit ut tre CD i eget namn på det ansedda märket Blue Note. De två senaste, "Animation Imagination" och "Reanimation", har båda blivit nominerade till var sin prestigefylld Grammy i USA.
För några år sedan kontaktades Tim Hagans av Norrbottensmusikens producent Mirka Siwek som erbjöd honom uppdraget som konstnärlig ledare för ett av världens kanske 15 professionella storband: Norrbotten Big Band. Därmed blev han återigen en av USA:s många jazzmusiker som regelbundet pendlar till Europa som lockar med både arbetstillfällen och anständiga gager.
Men medan de flesta reser till Tyskland och Frankrike, men även till Danmark och storstadsregionerna i Sverige, åker Tim Hagans till Norrbotten.
Resorna är inget problem, säger han. I tid tar de 13 timmar från dörr till dörr.
I USA arbetar han tillsammans med en mindre jazzgrupp med en mycket experimentell form av jazz, byggd på den allra senaste drum'n'bass-musiken.
I Norrbotten säger han sig möta minst lika professionella musiker "som kan göra allting och som skulle kunna platsa på vilken jazzscen som helst i USA". Här är repertoaren bredare, men innehåller också en hel del nyskrivet material, ofta signerat Hagans.
I USA spelar han på mytomspunna jazzklubbar. I Sverige på bygdegårdar och Folkets Hus. Musiken, som enligt Hagans ska födas varje gång i nuet, låter lika där som här. Eller lika olika, kanske man skulle kunna säga.
I USA är det main-stream som gäller inom alla områden, säger Tim Hagans.
Själv påstår han sig vara hopplöst ute i ett sådant sammanhang eftersom han aldrig spelar samma låt på samma sätt. I Sverige och Norrbotten finner han en friare och mer tillåtande attityd.
Själv tycker han numera att "jazz" är ett begrepp som tagits över av nostalgiker som inte insett att musiken ständigt är ny utan bara söker eviga jämförelser. Han talar hellre om "improviserad musik" till skillnad från musik som låter som den förväntas låta, och om "världsmusik". En av höjdpunkterna under åren i Norrbotten var samarbetet med Norrlåtar som bland annat gjorde att han hittade fram till den norrbottniska folkmusik som inspirerar honom mycket.
Under hösten/vintern 2000 turnerade Tim Hagans med Norrbotten Big Band och syskonen Dyall. Musiken dom uppför har Hagans skrivit. U(nder vintern 2001 turnerar NBB tillsammans med sångerskan Linda Pettersson. Senare i år blir det en turné där storbandet och Esbjörn Svensson trio samarbetar. Snart släpps en CD där  NBB möter drum’n’bass" i Tim Hagans kompositioner med det samlade namnet   "Future Miles". CD'n är inspelad i Piteå och mixad av Scott Kinsey i Los Angeles. I januari 2001 åkte Norbbotten Big Band till New York där de tillsammans med Tim Hagans, Bob Belden, Scott Kinsey, Billy Kilsey och DJ Kingsize uppförde "Future Miles" på IAJE kongressen där 6.000 jazzmusiker från hela världen träffas.
Tim Hagans är musikant uti fingerspetsarna. Här en scen där han trimmade ett gäng unga storbandsmusiker, en slags jazzakademi som finns i norr, inför en turné. Bakom trummorna satt en blek ung pojke från Malmberget. Bandet spelade Birdland i en version av Weather Report.
- Jag hör att ni har övat, säger Tim.
- Det är bra, men här är det inte så viktigt att spela rätt. Här ska ni bara spela som ni tycker. Men på ett ställe, takt 195, måste ni spela precis som det står. Du Markus (han bakom trummorna), kan du göra en markering av något slag så att bandet hör när de ska skärpa till sig. Markus nickar.
Så drar det igång igen. Fett och mäktigt. Plötsligt kommer de till den beramade takten och Markus tar i och gör i det närmaste ett, visserligen mycket kort, trumsolo. Det haltar till och de flesta ler lite överseende.
Då slår Tim av och säger: Beautiful, Markus! Du har verkligen fattat vad det handlar om. Jag har hellre musiker i orkestern som försöker göra någonting de aldrig gjort tidigare än musiker som bara spelar rätt. När man gör det där lilla extra går det ibland åt helvete och det är helt okey.
Denna scen får representera en ögonblicksbild av hur Hagans tänker. Musik ska vara liv till varje pris i varje stund. Hagans egen kick består i att sätta trumpeten till munnen, andas in och sedan inte veta hur det kommer att låta när han andas ut igen. Ordet jazz intresserar honom inte särskilt mycket längre, istället vill han tala om improviserad musik. Det är det han ägnar sig åt. På senaste skivan är det drum ’n’ bass med en slags Miles-inspirerad trumpet på det för hela slanten. Han har sagt att han spelar trumpet på samma sätt som man spelar elgitarr och när man lyssnar på honom förstår man vad han menar.

Nedan: Bob Belden och Tim Hagans under inspelning i Sony Studios, New York, Mars 2001.

Filmarbetet så här långt.

Idén bakom denna film kommer från Marianne Söderberg, kulturredaktör på Norrbottens Kuriren.
Marianne har vid flera tillfällen skrivit artiklar om Tim Hagans och följt Norrbotten Big Band (NBB) under många år. Tim Hagans är sedan fem år tillbaka konstnärlig ledare för NBB. I början av 2000 kontaktade Marianne Naud Production och Runar Enberg för att höra om det fanns intresse att göra en musikdokumentär om och med Tim Hagans. Efter utvecklingsbidrag från Filmpool Nord AB besökte Runar och Marianne New York och Tim Hagans i maj 2000. Där gjordes lite filmningar i utvecklinssyfte. Senare på sommaren 2000 när Hagans-Beldens "Animation-Imagination" besökte Stockholm Jazz Festival gjorde Runar Enberg och ljudteknikern Börje Eriksson filmingar vid konserten.
Efter ytterligare utveckling av projektet kom Sveriges Television, Agneta Gustavsson, ombord. I december 2000 efter samtal och möten tog Moviemakers Nord AB under ledning av Göran Lindström över projektet och avslutade det återstående arbetet med att sätta filmen i produktion.
Den 11 januari 2001 startade inspelningarna i New York City. Under vintern/våren 2001 har ytterligare inspelningarn skett i New York, i Levittown Pennsylvania och under ett flertal tillfällen på olika platser i Norrbotten samt på Berwald Hallen i Stockholm.
Efterbearbetningen är precis påbörjad, Runar Enberg klipper, och filmen beräknas vara klar i slutet av oktober 2001.

DJ Kingsize och Zach Danzinger i en paus på Sony Studios, New York.

Om Marianne Söderberg och Runar Enberg

Marianne Söderberg är journalist och arbetar sedan några år tillbaka som kulturredaktör på Norrbottens-Kuriren. Mariannes egna filmerfarenheter begränsar sig till de elevfilmer hon gjorde under sitt studieår på Dramatiska Institutets AP-linje i början av 80-talet, där en av höjdpunkterna var en egenproducerad 16mm-produktion.

Filmaren Runar Enberg har gjort bland annat filmerna "Skären som var världen" (58 min, 35mm, 1994), "Dagar vid älven" (92 min. 35mm, 1999), "En Pälshistoria" (48 min. video, 2000. Tillsammans med Klas Fransberg) och "BP3 gör en resa - eller finns det bärs i Afrika?" (59 min. video. 2001). Runar Enberg har arbetat med 100-tals TV-program och han har bl.a. producerat det prisbelönta musikdramat "Himmelriket i ett Mygghål" med Thomas Andersson och Torbjörn Näsbom. Vidare producerade han två av de svenska bidragen till den världsomspännande TV-sändningen vid milleniumskiftet ("Iskonsert" och "Isbröllopp") från Ishotellet i Jukkasjärvi.

Dave Dyson under inspelning i Sony Studios, New York.

Scott Kinsey spelar på den svensktillverkade synthen Nord Lead under en studiosession med Hagans/Belden.

Linda Pettersson, Tim Hagans och Norrbotten Big Band på turné i Norrbotten februari 2001.

HOME

© Naud Production AB