UNDER MANDELTRÄDEN

Börje Erikssons dagbok från

Mallorca i december 2005

Resan började den 9 december. Första samlingen var på Klintvägen 33. Marina kom från Holmsund (en världsmetropol tycker Roger) för att åka med Catrine och mig till SVT. Förvåning uppstod när Marina och Catrine möttes och kom underfund med att de hade bott grannar i sitt tidigare liv. Världen är liten.

Vi åkte taxi från SVT och införskaffade tillräcklig mängd snus på Alvik.

Vi måste mellanlanda i Stockholm och övernatta. Runar som är van vid att resa ensam upptäckte att det var några till i teamet, som kunde hjälpa till med bagaget.

Dagen därpå så var det tidig väckning för att åka från Arlanda.

Vi mellanlanda i Madrid och där var det som i Halmstad, nämligen att vi godkände inte det första planet. Vi blev försenade och kom inte till Palma förrän sent på kvällen, men det var en lugn bilfärd till Alcudia med en mycket kvalificerad förare nämligen Runar Enberg, som även jobbar som fotograf. Middagsbuffén smakade bra efter ett antal sandwich under flygturen. Klockan 22.00 var det ett bad i badkaret som gällde och sedan hopp i säng.

Söndagen inleddes med ett snack med Ingrid om vernissagen. Vernissagen, ett sätt att presentera de konstverk som har gjorts under vistelsen. Vi filma och följde utställningen med dess konstnärer och besökare. Jag använde en mikrofon på spö. Ingrid läste ur bibeln på kvällen för oss. Jag maila till Catrine.

Den 12:e kom det regn och det var som vi hade ”planerat”. Boulespelet blev, som man har upplevt tennisen på Wimbledon med många avbrott, men genomfördes med glada miner och bra humör och det spelade ingen roll om det regna lite. Kämpaglöd var det man fick uppleva. Här var det mygga på Ingrid och andra kommentarer på spöet. Därefter for vi  till en klippig del av ön och Ingrid gick på stranden, medan skummet yrde runt fötterna. Vinden är jobbig,  eftersom vindskyddet som skall skydda mikrofonen måste vara tätt för vinden, men släppa igenom ljudet. Man kan ta bort basljuden, det vill säga vinden med ett filter, men inte för mycket, eftersom ljudet blir, som vi säger tunt.

På kvällen var det radioutsändning på hotellet. Roger Perneholm och Ingrid talades vid om livet och julen. Jag satte fast myggorna på de mikar som satt på headseten, som de pratade i under sändningen. Det funkade bra efter en viss justering. Programmet blev enligt lyssnarna väldigt bra med ett djup, men även glam. Kontakten med lyssnarna under pågående sändning var fin (man ringde till studion och kommentera).

Nästa dag hade Runar huvudvärk och vi tog det lugnt. Vi genomförde en rekogniseringsresa för att hitta inspelningsplatser.

Det är många aktiviteter för de boende på hotellet, så det gäller att ha kondition och vara alert. Linedance var på programmet och som leddes av en kille från Kålaboda i Västerbotten. Vi följde deras träning inför en uppvisning på hotellet.

På kvällen var det en kvartett ”Four Wings” som spela och den konserten spelade jag in. Det var stor publik, som uppskatta evenemanget. Jag ringde Catrine.

Eftersom dagen före hade varit så intensiv, så togs blodtrycket på morgonen. Vi märkte att vår närvaro höjde blodtrycket på patienterna.

Ingrid har ett mycket spännande liv, som hon berättade för oss på sitt rum. Jag använde en KM 84 på spö, eftersom Ingrid satt stilla i soffan och jag tycker att ljudet från en mik som är framför munnen och inte som en mygga som sitter på kroppen, är bättre.

Eftermiddagen fick vi en stund av andlig spis tillsammans med en pastor och hans fru, som var diakon.

Lennart från Västerås har varit en klippa för alla på Alcudia. Han instruerade och överlämna nycklar till Ingrid, om hur förrådet skulle skötas. Denna kväll var jag trött och somna utan att ringa Catrine.

Det händer ibland saker som man inte kan rå över. Denna gång var det en grön färg på bilderna, som trassla till det för oss. Service ringdes och nu skedde det som ibland sker, nämligen att Runar rörde just den kontakten, som rätta till felet. Tur som en tok.

Vi vågade inte riktigt lita på att det skulle förbli bra, så vi åkte till Palma för att leta upp ett serviceställe. När vi kom dit, så gick det inte att få fram felet. Vi köpte band så att resan var inte förgäves.

Eftersom vid hade spelat in några scener där felet fanns, så fick vi ta om dessa på eftermiddagen den 15:e.

Maila till Catrine. Denna gång var extra svårt att komma i kontakt med Tele2.

Vi började den 16:e med att filma en vandring till en grotta, som hade gjorts till en kyrka. Den användes i orostider som tillflyktsort.

Ingrid cyklade till Gamla Alcudia. Mycket fint var det mellan stenmurar och som avslutades vid kyrkan med att vi tog en bild, som Ingrid hade målat och som vi tog nu med Ingrid live på cykel.

Boulefinalen är en stor händelse så det var många där som applåderade flitigt de tävlandes iver och lite nervösa spel. När man är på Mallorca, så måste man givetvis bada även om det är 13 grader i vattnet. Några badade varje dag.

På kvällen snacka vi med några gävlebor om livet i Sverige och på Mallorca. Just idag kändes det extra jobbigt att vara borta från  Catrine.

Lördagen inleddes med blomköp i gamla Alcudia. Vi gjorde en liten utflykt till Lluc. Där finns ett munkkloster som Ingrid hade besökt för några år sedan. Det var en retreat hon hade besökt då. En samling av bön, stillhet och allmän reflektion.

På kvällen berättade Ingrid för oss om denna retreat. Boulefinalen avslutades på kvällen med stor fest och prisutdelning. Julklappar fick man också.

Man försöker att i förväg tänka ut vad man tror skall hända och nu menar jag tekniskt. Det är alltid något som skall improviseras och det är nog det som gör att man trivs med att jobba som ljudtekniker för det finns alltid utmaningar.

Till exempel under boulefinalen så började det klicka väldigt starkt från ett hus i närheten och som givetvis måste undersökas. Jag gick dit och fann att det var ett tjuvlarm som hade satt igång och där det inte var någon som bodde just för tillfället och vi kunde inte stänga av det.

Tänk vad en vecka kan gå fort. Det jobbiga var att jag saknade Catrine väldigt mycket under hela veckan. Man kan beskriva det som att det finns en tråd mellan oss som är tjock, men när det gått några dagar så tunnas den ut och jag vill inte att den skall brista, så därför överväger jag att inte åka ner till Mallorca nästa omgång.

Så var det dags att åka hem och lämna dessa trevliga människor som hade ställt upp för oss.